Mamma kom på besöknoch gjorde middag till mig, fantastiskt snällt och gott. Sen när hon åkte hem kom jossan tillbaka. Vi kollade på Hollywood fruar.

Emellan middagen och fruarna så blev Walter panikslagen tror jag, grät suuuuperlänge och inget funkade. Vaggade, nappen, upp i famnen så till slut gav jag honom alvedon. Men inte ens de hjälpte. Men tillslut så somnade han, hulkade sig i sömnen i en timme efter gråtattacken, älskade hjärtat, om jag ändå visste vad de snurrar i ditt huvud. Då för tillfället kände jag mig som världens sämsta mamma. Jag önskade jag vore en till människa ibland, så jag kunde byta av mig själv när jag tappat tålamodet. Så jag få andas och komma tillbaka. Men det är inte lätt då han bara bor med mig just nu. Jag önskar innerligt att robin fanns här då för oss, i sånna tillfällen.

Nu ska jag gå och lägga mig, känns som en jobbig natt framför oss.

/kn