Jag är otroligt öppen och döljer inte något, skulle aldrig ljuga om något jag har gjort. Utan jag är stolt över mina dumheter, stolt över mina beslut. Jag är stolt över mig själv, att jag är jag, att jag står här idag, och är den jag är. Att jag vågat sagt ja, och även nej.

Känsloperson, ja de är jag verkligen. Jag överdriver alla mina känslor. Är jag glad så sprudlar de glädje av mig, jag smittar av mig och de både syns och hörs på mig, att jag är lycklig.

Även när ångesten ha omfamnat mig, så syns de, de hörs. Jag brukar ändå dra mig undan från folkmassan då de mörka kliver in. Men inte alltid. Jag pratar om de, jag skriver om de, jag tillåter mig själv gråta, och känna smärtan. Ja-jag tror det är viktigt att även känna de onda. Även om ångesten kan kväva mig ibland så är de nog bara gott i slutändan.

Men, just idag är jag stark, just idag mår jag bra.

/kn