Kommer nog vara stavfel och ord fler placerade men just nu orkar jag inte läsa igenom detta.
Men här kommer det förlossnings berättelse som jag vill dela tillsammans med er.

 

FÖRLOSSNINGS BERÄTTELSE.

18/4
Vi kan ju säga att allt började med att jag skulle till sjukhuset för att kolla mitt blodtryck samt att jag hade samlat urin i 12 timmar (18-06). Om de hade ökat eller minskat sen sist.. De misstänkte ju havandeskapsförgiftning. Robin skulle jobba, mamma jobbade och min systers barn blev sjuka och jag vägrade ju åka dit ensam, OM något hemskt skulle hända. Så jag ringde min vän Josefin så hon fick vikariera som pappa. Hon gjorde ett bra jobb må jag säga.

Då låg mitt blodtryck på 150/105 och jag hade då 0.9g protein i urinet. Och de bestämde sig för att lägga in mig över natten för att låta mig samla mer urin och ha koll på mig. Josefin stannade kvar till sena eftermiddagen för att göra mig sällskap tills Robin kom.
Proteinet blev ju bara värre och värre, blodtrycket va väldigt svajigt och vattnet i min kropp bara ökade, - ja jag såg ut som ett träsktroll, träsktrolls mamma.

Nog om det,
22/4 Bestämde de sig för att äntligen sätta igång mig. Läkaren kom in och frågade mig vad jag tyckte om de, jag skrek nästan rakt ut. JAA, JAA sätt igång mig, jag orkar inge mer.
Så samma dag fick jag en dos av cytotec upplöst med vatten i en spruta rakt i munnen, fick 6 st allt som allt och man får tydligen bara ta 8 st, men som sagt 6 st räckte för mig.
Jag fick mer sammandragningar för varje dos, men inga riktiga värkar. Så de beslöt sig att jag skulle få en sovdos och sussa lite under natten och låta mig samla krafter inför förlossningen, och gissa vem som var less då. Jag var ju redo på att föda barn, jag skiter väl i att sova. Och hur i helvete skulle jag kunna sova ens? Jag var ju nyfiken, lycklig och förväntasfull. Jag var redo att träffa den lilla, MIN lilla.
Sååå, då kom barnmorskan med sprutan med morfin och alvedon ( 00.05).
Jag somnade ganska fort och hårt, men jag kommer ihåg att innan jag somnar så hade jag jobbiga sammandagningar.. Vaknade sedan upp vid 03.49 med ont i magen, så jag passar på att gå på toaletten kände jag, fast jag inte var kissnödig(?) Men satte mig på toaletten och tryck ut några droppar kiss, och när jag torkar mig ser jag färskt blod. BLOD, tänkte jag i all panik, ställde mig upp alldeles groggy och kollar i toaletten… BLOD, ännu mer blod. Hur i helvete kan de komma blod, jag är ju gravid va min första tanke. Andra tanke, panik. Min bebis är död! Trycker på röda knappen, springer till Robin och skriker BLOD, de är blod!! Va, vadå blod svarar Robin. Jag blöder, som mens skriker jag med rinnade tårar och i panik. Vadå blod, rött eller mörkrött svarar Robin som inte fattar något alls eftersom han låg ju och sov och vi skulle ju föda barn imorgon, och jag skulle ju sova.

Barnmorskan kommer in, kollar hur mycket öppen jag är, 2cm öppen och tappen var borta.
På med CTG på magen för att kolla hur bebis mådde, och han mådde bra. Men mina värkar hade ökat.
Men hon kunde inte svara på varför jag blödde, teckningsblödning trodde hon att de var.
Hon skulle komma in efter en halvtimme, för att kolla hur kurvan såg ut. Men hon hann bara att gå ut innan jag var på den röda knappen igen. För jag hörde nämligen ett ljud ”ploffs” och jag ställde mig upp i all den hast och inser att vattnet mitt ha gått. (03.55) De forsar nämligen, som på film.. Och Robin gubben satte sig bredvid mig och var alldeles sömnig på ögat. Men han var så duktig.

Och just då hjälper barnmorskan mig och Robin med lite tips hur vi ska bete oss under förlossningen. Hur jag ska andas genom värkarna, hur vi ska tänka, hur Robin ska bete sig/göra och påminde oss att detta kunde ta en låååångtid innan bebis kom. Just för att jag är förstföderska + igångsättningen.

05.20
Så förflyttade vi oss ifrån BB till förlossningen. Barnmorskan kom med en rullstol för jag kunde verkligen inte gå. Jag spydde även så fort jag ställde mig upp, så snabbt ner i rullstolen så klarade jag mig. Mot förlossningen!!! Nu är de dags.
Samma där så var jag öppen två cm bara, så sköterskan skulle komma med frukost till oss så vi fick i oss något innan de var dags. Jag fick min sockerdricka och Robin kaffe.. Mackorna skulle hon gå och göra.

05.30
Jag önskade mig att få EDA som smärtlindring. Så då ville narkosläkaren ville ha nya färska CTG-prover ifrån mig innan han gav mig de. Så två barnmorskor i väg, ena för att hämta grejerna och den andra till läkaren för att visa CTG:t.

06.05
Men då smäller de till för mig, - JAG SKA FÖDA, DET TRYCKER PÅ,skriker jag.  Student barnmorskan (hade dock bara ett år kvar) skrattade åt mig och sa jaja, vi kan väl kolla hur mycket öppen du är, men krysta inte. Det är inte dags än.. Men jag krystade ändå, jag kunde ju inte hålla emot. Och hon kollade snabbt hur öppen jag var. Hon kollade på mig rakt i ögonen och säger, Kajsa, det blir ingen EDA för dig, för nu ska du föda barn. Du är 10cm öppen nu. Och ber Robin att springa till den röda knappen och trycka där så de kommer fler folk eftersom de var dags. Så hon slapp vara ensam. Och Robin fattade inte riktigt vilken knapp han skulle trycka på. Och jag, förbannad skriker MEN ROBIN FÖR I HELVETE, TRYCK PÅ KNAPPJÄVELN, HUR SVÅRT SKA DE VARA.

06.40
Jag krystade och Robin fanns vid min sida och stöttade, hejade och andades med mig igenom förlossningen. Jag fick ju lustgas fast jag inte ens ville ha de. Men på väldigt lågdos då jag inte ville spy mer. Men ett litet klipp på slutet för att hjälpa lilleman ut så tog de två krystningar så var han ute. Och vilken lycka när de kastade upp min älskade son på magen/bröstet på mig. Jag kollade på Robin och han bara gråter, tårarna rinner ner längst hans kinder och förens då börjar jag gråta.
Han klippte navelsträngen och jag skrek åt barnmorskorna att knäppa kort hela tiden.

Så där är min förlossning, smått och gott. Jag är jätte nöjd och kommer absolut att föda fler barn. Lätt som en plätt, haha. Men jag är så himla nöjd, allt gick så bra. Jag fick en otroligt vacker son och underbar familj som jag älskar överallt annat på denna jord. <3

Urban Walter Westman – 130423 <3
Mamma och pappa älskar dig.