lite känslor

Skrivet: 2013-01-08 Kl. 23:44:49
Jag sitter ensam hemma och kan lixom inte somna. Men det var en tanke som slog mig alldeles nyss. Vilken lycka jag har inom mig och vilken tur jag har som har Robin som fästman,sambo och är pappan till vårt blivande barn.
Vem trodde att vi skulle finna varandra? Det var ju av en ren slump.
Vi var båda bjuden på samma inflyttnings fest och jag var så bakfull så jag kunde verkligen inte tänka på att dricka en dag till, och helt plötsligt kommer festens fullaste kille och var så sjukt dryg och elak mot mig.
"Du kommer ifrån stan va? - Ja, svarade jag. - Och du dricker inte ikväll? - Nä, jag är sjukt bakfull och pallar inte dricka idag svarade jag. - Då tycker jag du kan ringa din skjuts och åka hem, svarade Robin."
 
Åh helvete tänkte jag, han var de krut i.. Så jag drygade lite tillbaka och wips så sa han "Jag skulle vilja kyssa dig men det får man väl inte! - Nä svarade jag och ångrade mig så fort jag svarade honom! "
Och så for han hem, och jag tänkte att nu har jag missat mannen i mitt liv, och jag kommer aldrig mer få träffa honom. Men jag luskade fram hans nummer av hans vänner och då började jag smsa, och hans smsade tillbaka men det blev inte så mycket mer än så.. Vi lixom dog ut i 3 månader ungefär. Jag gick vidare, han samma så tills han ringde mig mitt i natten när han var i stan och hade varit på krogen och "kom inte hem!" vilket han ljög om, men då åkte jag ner och hämtade honom och han fick sova hos mig, och då råååkade han glömma sin tröja hemma hos mig också som INTE ALLS LUKTADE GOD PARFYM, inte alls. JO! den låg jag och sniffade på ända fram till sista april 2010, då vi träffades igen och jag sov över hos honom. Till och med hade han bytt påslakan till rosa bara för att jag ville de, och skämtade om de. men det var Robin själv super seriös med.
 
Och efter vi hade sovit med varandra varje helg och pratat varje dag från sista april till den 10/6-2010 så bestämde vi oss för att bli tillsammans. Så sen dess har vi suttit ihop. Han var inte alls den killen jag hade tänkt mig, långt ifrån min drömprins. Vi är inte alls så lik men ändå så är vi så lika. Just nu är han verkligen prinsen i mitt liv, han är den som räddar mig ifrån all onska med den vita hästen alla tjejer drömmer om. Nu när jag tänker efter så skulle jag aldrig vilja ha en sån kille som har samma hobbys som mig. Jag älskar att Robin gör sitt och jag gör mitt men ändå så stöttar vi varandra fullt ut i det vi brinner för. Han är verkligen mannen i mitt liv, mannen med stort M. 

Jag är ingenting utan min Robin och jag ser fram emot då vi två blir tre, då vi är en egen liten familj. Då Robin och jag har skapat det vackraste våra ögon någonsin har kollat på. Då vi kan ligga i sängen och kolla på vår lille prins i flera timmar och inte bli less. Robin kommer att bli en sådan bra pappa, världens bästa pappa. Och samma med mig, jag kommer att bli en sådan bra mamma. Vi kommer alltid att finnas för vår lilleman, hjälpa, stötta och ge bra råd.. Följa med honom fast han är på fel sida av den rätta stigen, finnas där och leda honom rätt. Tänk att jag redan älskar vår prins, när jag inte ens har sett honom, hållt honom.. Jag känner honom bara, mammas älskade prins. MIN SON, VÅR SON! <3
 
Oj, det blev lite mer skrivet än tänk.Lite tankar och känslor ifrån mig!
Tröjan han glömde, med ett tryck av sig själv.
 

Vårt första nyår tillsammans. Min älskade <3
/kn
 
 
 

Kommentarer
0 KOMMENTARER



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0