Jag har ju varit på bröllop, gay-bröllop. Min älskade systers bröllop. Jag bara älskar bröllop och fick chansen att vara vittnet, de står ni i deras papper. Att jag är vittnet till deras äktenskap, till deras ord, till deras ja. Jag blir så stolt och lycklig.

Jag älskar verkligen bröllop, och två till ska jag på i år, vad jag vet. Kanske till och med blir fler. Men ena är min syster Tina som ska gifta sig och de tredje är en nära vän till mig. Där ska jag få bli tärna också. Åh, jag älskar kärlek, bröllop och allt som hör till. Jag kommer att gråta av lycka, av kärlek, av förväntningar. De som gifter sig vill dela sin kärlek, sitt liv och sina framgångar, de ska finnas i sjukdom, i nöd och lust tillsammans. I fattig dom och i framgång. Och de bäst av allt, de vill bli gamla tillsammans, de ska leva sina liv ihop, tills de dör tillsammans. "Jag tager dig till min äkta make, i nöd och lust-JA." Att ett ord med två små bokstäver avgör dess framtid. Ja, jag blir så rörd.

Jag trodde jag hade de som kallas kärlek, han som jag skulle leva mitt liv med, bli gammal med. Men nej-så fel jag hade. Efter allt som har hänt så är han inte den längre. Men de är svårt, att veta vem sin soulmate kan vara. Eftersom jag va 100% säker att robin va min. Hur ska jag då veta? Men de kanske va så att han va min, men jag inte va hans?

Tur de finns fler prinsar.<3

/kn