Jag kvävs.
Skrivet: 2015-02-09 Kl. 19:53:57jag har haft en plats, där ångesten och alla demoner har flytt rum, då alla mina problem har varit borta. Då den platsen förstörs och förvandlas till ett mörker. Då jag inte har en plats att fly till. Vad händer då?
Jag är tacksam för att jag har min son. Som lyser upp de mörkaste.<3
Då varjedag innerbär ångest. Då alla dagar kväver mig. Då jag trycker bort alla i min närhet. Då jag själv ska försöka klistra och limma ihop ett trasigt inre.
De är tufft.
Det är jobbigt.
Och jag orkar inte.
Men jag kliver upp, jag gör mig klar och försöker hitta ett nytt "tulle", en ny fristad och framför allt en ny vardag. Där jag kan släppa allt och bara göra det jag ska. Åh så jag längtar.
Då jag kan andas igen, ta tillbaka de jag skjutit ifrån, då limmet och klistret jag knåpat ihop kanske håller lite mer än bara en dag.
Det är jobbigt nu. Jag har det jobbigt nu. Jag hoppas att en vacker dag att den vackra dagen börja närma sig nu. För jag vill bara bort, bort ifrån allt. Ta med min barnen och sambon och bara dra. Mot ljusare tider. Gömma mig tills allt är bra.
Varför ska jag alltid gå igenom de mörkaste haven tills jag når ett litet ljus?
/kn
Kommentarer
1 KOMMENTARER
» Ida
Jag tror det är så för att du är en av de få som är stark nog att klara av det! Livet är hårt mot de hårda. Finns här :* Pusssss på dig <3
Trackback
