Jag jobbar, jobbar och jobbar. Både på fritids och som personligassistent. Förra veckan blev det 93 timmars jobb och denna vecka blir det endast 58 timmar. Jag trodde att de skulle gå lätt som en plätt för mig att jobba såhär eftersom jag hade ju två jobb oktober till december och har sen dess alltid pendlat mellan 2-5 jobb typ. Men nu känner jag hur kroppen säger ifrån. Men jag antar att det är lika bra att kämpa på nu när jag går på schema hela sommarn. Jag vet ju inte när jag står utan jobb så att säga. Lönerna blir ju fina. Men vadå, här har jag fett med pengar och en kropp som inte orkar, ja jag vet inte.. Vad är bäst? Tiden jag är ledig är ju dagarna då Walle är hemma, och den tiden är ju helande. Men då är ju min kropp fortfarande uppe i varv, vi gör ju roliga saker. Någon vila finner jag inte.