Nä men nu kommer dom här jävla känslorna igen. Dom kommer och bombardera mig när jag minst anar det, jag hatar det här, det va inte jag som ville de här. Men inte robin heller, utan de va ju mitt fel. Att jag inte tog chansen när jag hade den. Men samtidigt trodde jag inte att jag skulle bli lämnad för det. Typiskt människan, att ta saker föregivet. Och då kommer den störta frågan, hur i helvete kan man ta personen man älskar föregivet, då inget är givet!